Tre saker du kan göra för Saab-museet i Trollhättan!

30 december kl 16:00 stängdes Saab-museet i Trollhättan och om det någonsin öppnar igen är mycket oklart. Museet tillhör konkursboet och kan alltså säljas till någon intressent, däri ligger möjlihgeterna men också riskerna. Trollhättans kommun skulle kunna vara en spekulant men räds kostnaderna, att förvalta museer är ju idag det sista en kommun vill. På Saab-museet finns ett 100-tal bilar. Kronjuvelen är den så kallade ur-Saaben från 1947. Vill du vara med och stödja ett bevarande av Saabs museum i Trollhättan finns det tre saker du bör göra på en gång:
1) Gå med i facebookgruppen: ”Vi som vill rädda saab-museet i Trollhättan”
2) Gå med i uppropet på saabsunited.com för att rädda saab-museet vad som än händer.
3) Sprid detta till alla du känner!
Läs mer om vad som händer på GP, GT och Saabsunited.

Läs även andra bloggares åsikter om Saab-museet, saab, Trollhättan, ursaaben

Utan nätverkande vore jag inget…

Vi var och pratade om industrihistoriska källor för Västra Götalands kommuner häromdagen, jag och kollegan Lena Knutson Udd. Vi försökte uttrycka det bisarra men också underbara i vårt jobb med bilden nedan.

Ibland läser vi gamla protokoll i en källare och ibland hamnar vi mitt i en uppgörelse mellan vädrets makter. Dokumentationen av Klintsbroviksbryggan bjöd på 1 m snö  och dagen efter denna bild togs: snöstorm. Sedan träffar man en man som fyller 80, bjuder på saffranskaka och berättar att förfäderna till fasanerna utanför importerades av företagets grundare för över 100 år sedan.

Med den märkliga variationen i uppdrag, i ett ensamarbete i en enskild firma blir nätverk liksom avgörande. För ibland är jag så långt ifrån några arbetskamrater man kan komma. Sitter hemma i mitt hemmakontor och diskuterar med mig själv över en ensam kopp te. Tätast blir samtalen med kollegan Lena som sitter i Stockholm, och så har vi ju Bengt Spade i Varberg men det tar en timmer med bilen dit. Det är då jag behöver www.industriarvsgruppen.se. Sju kollegor tillika enmansföretagare med lika absurt roliga uppdrag. Och lika brokiga men gedigna bakgrunder. Vi ser till att ses några gånger om året, alltid på roliga platser som denna: Motala Verkstad, och att se och lära oss några nya saker varje gång.

Och så blir det arbetsmöte, peppning och firmafest på samma gång. Och så rent nörderi – för nördar är vi ju allihopa. Och kanske är det egentligen först när man möts sådär och börjar sammanställa referensuppdrag och kunskapsområden som man inser att – har vi gjort allt det här -fan vad bra vi är!

Referenslistan kommer, men den finns inte på hemsidan än och men vill du veta vilka vi är, eller kanske kolla på våra fotografier av industriarvet? Kika in på vår hemsida.

Egentligen vill jag vara student hela livet

Jag vill bara lära mig och lära mig och lära mig. Fick jag skulle jag plugga hela livet, ja det får jag ju men jag måste ju försörja mig numer när jag använt alla mina veckor på CSN (ja det var några år sedan för övrigt). Istället åker jag runt på konferenser och seminarier och antecknar så pennan glöder. Eller beställer hem nya avhandlingar och slukar nya tidningar. (”Gud vad mycket tidningar ni prenumererar på”, säger alltid folk som bor över hos oss.) Fick precis Klorkartellen – en industrihistorisk balansakt av Patrik Ekheimer (Chalmersavhandling 2011) och läser. När jag inte förstår kapitlet om kemi, alkali och klor så läser jag en gång till. För kemist är jag ju inte. Men jag måste ju förstå vad klor är!

Senast var jag och kompisen Dag Midböe på kvarnkonferens i Mölndal och nu hoppas jag på vårens  arbetsam-konferenser om ångmaskiner och vattenhjul. Och Årsmöten brukar alltid vara lärorika. Något Industrihistoriskt forum har det tyvärr inte blivit på några år men vi får väl helt enkelt se till att det blir fler tillfällen för industrhistoriskt folk att ses på seminariedagar. När utbildningsmöjligheterna är så få som de är i vårt land när det gäller teknik- och industrihistoria så får vi utbilda oss själva och varandra helt enkelt.

Det är därför jag åker runt på studiebesök med industrihistoriska föreningar, eller åker på strapatser med kollegor. Åker på klassresor med industriminnesvårdsklassen (vår gamla som håller ihop än) eller besöker arbetslivsmuseer. Var jag lite mer organisatör skulle jag starta en industrihistorisk resebyrå.

Dom bästa uppdragen är dom där jag får chans att sätta mig in i ytterligare en ny bransch eller process. Jag får skylla på mamma som var lärare, hon har säkert pedagogat mig till att bli så här nyfiken. Och nyfikenheten är nog det som gör det här till världens bästa jobb för en som aldrig kommer att bli fullärd!

 

Bilderna: Stripa gruva, Klackbergsspelet i Norberg och Falu gruvas pumphus (Creutz lave).

Läs även andra bloggares åsikter om Industrihistoria, teknikhistoria, industriarv, industriminne

Förälskad i Åbo – del 3

Jag är nog lite lättflörtad. I Åbo finns gott om favoriterna Jugend och Funkis. Okej arkitekturhistoria är inte min starkaste sida, det är liksom mer teknikhistorien och industrihistorien, men här kommer ett axplock att förälska sig i! Först ut är järnvägsstationen exteriört och interiört.
Läs även andra bloggares åsikter om Åbo, funkis, funktionalism

Dammraset i Osby

Jag var tvungen att titta på dammraset i Osby när jag hade vägarna förbi. Dammen som rasat var en jorddamm och avslöjande nog skymtade nu en äldre tätkärna av trä och en nyare av betong, intressant om man bryr sig om dammkonstruktioner… Bron som sköljdes bort har ersatts med tillfällig krigsbro.

Läs även andra bloggares åsikter om damm, dammras, Osby, kraftverk

Hästveda – där tågen inte längre stannar

Av någon anledning har jag fler gånger hamnat på Hästvedas fantastiska vandrarhem/gammelgård och därifrån företagit utflykter in i Hästveda. Och när nu mina funderingar över ödehusen som inte är ödehus kommer så ska ingen skugga falla på detta finfina vandrarhem. Har ni chansen så finns det faktiskt många olika anledningar att beskåda Hästveda, tågorten där inga tåg längre stannar, men åker förbi hela tiden bara för att påminna. Ödsligheten i denna ort och i dessa hus gör mig fascinerad och jag är glad att jag tas till platser jag aldrig annars skulle se tack vare mitt jobb och min hobby – industriarvet.

Läs även andra bloggares åsikter om Hästveda

Förälskad i Åbo – del 2

Jag gillar hur Åbo lyckats förhålla sig till sitt vatten. Kanske är det detta jag förundras mest över att Göteborg misslyckas med.

Jag och Gustaf kom med färjan till Åbo. Först möttes vi av en Stenaline terminal och bredvid den = hamnen. Det gick sedan att promenera längs kanalen in mot centrum och här syns klart spår efter en varvsindustrin. Vissa byggnader, och många kranar, är säkerligen i någon slags industriell verksamhet fortfarande. Andra ser uppenbart kulturhistoriskt bevarade ut.

Eftersom första bron dröjer, så har man här kunnat lägga båtar, både fasta med restauranger, och tillfälliga på seglats, inne i själva Åbo. Det här är ett vatten som används som farled. Där broarna sedan hindrar båtarna från att ligga går gång- och cykelvägarna samt rabatter och vissa uteserveringar närmast kanalen. Detta gör att man kan njuta av kanalen vare sig man är på besök eller bor här, vare sig man vill spatsera fritt eller betala för en öl.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Göteborg får jag hela tiden känslan av att bilar skiljer mig från vattnet. Det är hela vägpaketet ner mot Operan och läppstiftet som gör att turister i Göteborg kan stanna och fråga ”finns det ingen restaurang vid vattnet” utan att jag kommer på ett bra svar. Samtidigt har vi i Göteborg många fler möjligheter att utnyttja vatten än Åbo, här finns både kanal, vallgrav och Göta Älv. Tänk om man kunde promenera längs vattnet från Gasklockan ut till Röda sten, och njuta. Hoppas turistbyrån rekommenderar alla Göteborgsturister att åka Älvsnabben! (Eller cykla över Göta Älvbron.) Då får man dessutom chansen att se Operahuset från sin rätta, och vackra, sida. Det är kontakten med vatten som är Göteborgs själ, inte Ullevi, Mässan eller Nordstan!
Läs även andra bloggares åsikter om Åbo, Göteborg, kanaler, Älvsnabben

Förälskad i Åbo – del 1

Höstbesök i Åbo. Staden som likt Göteborg har en viktig hamn, har varvsindustriell historia och dessutom är en av sitt lands största städer. Jag måste säga att jag blev imponerad av bebyggelsen i staden som kändes som en väl avvägd blandning mellan dåtid och nutid. Det känns att det här är en stad som värnar sin kulturhistoria men samtidigt ser till att skapa ny kulturhistoria hela tiden.

Historienörd som jag är brukar jag sällan gilla nyare arkitektur men här tyckte jag att nya byggnader både var läckra och väl smälte in. Inte genom att efterlikna de äldre utan genom att på helt nya sätt bryta av i den blandning av årtionden som bebyggelsen speglar. Husen lyfter upp varandra. Hur blev det så i Åbo och varför har inte Göteborg lika ofta lyckats med detsamma?

 
Läs även andra bloggares åsikter om Åbo, bebyggelsehistoria, kulturarv

Motala Verkstad 02 – Lokverkstaden

Den vackraste byggnaden i gamla Motala Verkstad var den gamla lokverkstaden. En fantastisk representant för tidig betong- och industriarkitektur i Sverige. Bara takstolarna till exempel! Bilderna togs under mitt besök i Motala i mars 2011 när Industriarvsgruppen hade planeringsmöte.

Vill du hitta bilder på hur det såg ut i Motala förr så har Industrimuseet digitaliserat mer än 13000 bilder. Strongt jobbat! Kolla in Motala Industrimuseets bildarkiv. Läs även andra bloggares åsikter om Motala Verkstad, industrihistoria, teknikhistoria, industriarv

Motala Verkstad 01 – ett gytter

Jag älskar vattendrag där industrin bara gyttrat sig. Att följa vattendraget i Motala uppströms är vackert.
Ibland tänker jag att jag borde fylla denna blogg med mer innehåll, mer information. Sedan tänker jag, att det är ju skönheten i det industriella kulturarvet jag vill förmedla här. Vill man veta mer, vill man förstå, jag då kan man helt enkelt fördjupa sig på egen hand, källor är det ingen brist på.

Och går man bet så får man väl anlita mig helt enkelt, för att hitta industrihistoriska källor det är min specialitet. Kom på det här för att jag återigen går igenom mina gamla bildarkiv och inser att jag ännu inte skrivit om Motala. Här är några bilder från gyttret uppe vid Motala verkstad.

Läs även andra bloggares åsikter om Motala, industrihistoria, teknikhistoria, Motala verkstad